Så här gick det till när Troy föddes!

Min pappa samt min moster ställde upp som barnvakter på lördagen till söndag då tänkte jag att nu kan jag passa på att föda, men icke! Dessutom var sambon borta på en spelning och skulle knappt ha hunnit hem om det hade satt igång den natten. Nej, han ville vänta till påföljande natt med att komma. Så på söndags kvällen gick vi (min pappa bor nära) och hämtade barnen. Pappa bjöd på en riktig festmåltid. Han hade gjort en underbart god kycklinggryta. Kokat potatis och ris samt gjort en kryddig grönkålsröra. Jag åt massor! Häägendaasglass till efterrätt. Vi alla blev otroligt mätta och belåtna. Efter en stunds vila bestämde vi oss för att gå hemåt. Väl hemma gjorde jag 2 limpmackor åt dom och sen på det tog jag en frukt. Hur kunde jag få i mig så mycket? Något sade mig att det var på G. Kroppen laddade.

Jag gick och la mig redan runt 9 tiden på kvällen. Vaknade vid 2-tiden och kände att magen/tarmarna jobbade samtidigt som jag hade sammandragningar. Jag visste instinktivt att det hade satt igång.
Väckte sambon (Fredrik) som precis hade gått och lagt sig, nattuggla som han är. Jag sa, kom och lägg dig med mig ute på soffan för det har satt igång nu. Men jag kunde inte lägga mig ner kände mig rastlös!
Han ville väl inte riktigt tro mig men jag visste ju. Så han bäddade ner sig hur mysigt som helst i soffan medan jag gick på toa 3 ggr i rad. 3:e gången blev det lite svagt ljusrosa på pappret, efter det toabesöket ringde jag min kusin och bad henne komma. Jag sa till Fredrik att här kan du ju inte ligga du får börja sätta ihop poolen och fylla den med vatten. Vi hade lånat en förlossningspool av Marietta (min ena hembarnmorska) och jag hade verkligen sett fram emot att få ligga i den och ta emot värkarna. Det tar ju tyvärr 1 timme att fylla den (den rymmer 800 liter vatten).

Värkarna kom hela tiden tätt. Men helt hanterbara och jag kunde t o m prata under dom.
Så medan Fredrik började fixa med poolen så gick jag runt och tände stearinljus.
Sen packade jag upp TNS én som jag hyrt några veckor innan.
Ett bra tidsfördriv medan jag väntade på att kunna kliva ner i poolen, värkarna tilltog successivt.
Båda förlossningarna innan hade jag haft en tens apparat som jag upplever har hjälpt.
Men den här varianten av tens apparat som jag nu hade framför mig fungerade inte alls som dom jag haft gångerna innan. Så jag stod mest där och läste och försökte förstå mig på det hela. Ulrika (kusinen) kom bara 15 minuter senare jag ringt henne. Hon hade tagit en taxi samt stannat på 7-eleven och handlat ”päronmer”
Jag frågade henne om inte hon kunde hjälpa mig att förstå TNS´en. Där stod vi i köket och klurade, värkarna höll igång med samma intensitet, Fredrik trixade med poolen. Jag frös om fötterna och bad Ulrika leta efter mina tofflor (som jämt ligger omkring i lägenheten). Dom var omöjliga att hitta så hon tog fram ett par ”stick in” jympa skor.
Jag tog på mig dom och nu hade jag även kopplat på mig tensen och använde den så gott jag kunde.

Jag satte mig på en stol i köket och Ulrika klockade värkarna som kom med 1½ minuts mellanrum. Poolen tog sån tid att fylla. Värkarna gjorde dock inte ont. Min mamma har lägenheten under oss men bor växelvis i Spanien så hennes stod tom. Jag och Fredrik gick ner dit för jag ville sätta mig i duschen. 1 timme hade gått och värkarna tilltog lite och det var väl dags att ringa Marietta och meddela att det var igång innan jag satte mig i duschen. Inget svar! Ringde henne både hem och på mobilen fortfarande Inget svar. Kände mig rastlös!
Fredrik ringde till Ann (min andra barnmorska) som jag glömt var i Malmö den helgen. Hon skulle ringa sin backup Helena. Som jag hade turen att träffa på Munkbron där jag gick på kontroller hos Marietta sista gången jag hade fått en tid.
Marietta ringde upp efter några minuter. Jag sa till henne att jag haft regelbundna täta värkar i 1 timme och hon frågade om jag ville att hon skulle komma. Jag sa att hon fick komma nu, visste ju att det skulle ta sin lilla tid för henne att komma ut till oss. Kände mig så rastlös! Kopplade från tensen satte in en plasstol i duschen, det var jätteskönt.
Kände mig mindre rastlös och andades mig lugnt igenom värkarna som jag fortfarande upplevde som fullt hanterbara.

Fredrik baddade min panna, ansiktet samt nacke och axlar, det var gudomligt skönt. Mellan värkarna satt päronmer perfekt! Kissade mellan en värk för att inte blåsan skulle hindra barnets framfart. Jag gissar att klockan kan ha hunnit bli något innan 4 och jag blev otroligt rastlös igen, sa så till Fredrik och han föreslog att vi skulle gå upp till poolen.

Nu kom dom sista intensiva nästan lite blandade kryst/öppningsvärkar. Då kände jag att jag behövde oooooOOooaaahh mig igenom dom. Visste att snart måste jag börja krysta. Fredrik hann ringa till Ulrika för att fråga om poolen var klar. Väntade en värk till sen tog vi trappen upp. Gick mot poolen och fort av med morgonrocken, där kom en krystvärk precis utanför poolen och vattnet gick. Stegade ner i poolen, vattnet var för varmt, kollade termometern 42°. Ulrika satte på kallvattnet varpå slangen åkte upp ur vattnet och sprutade rakt på mig mitt i krystandet,*hehe*! Vilken cirkus det blev! Minsta sonen vaknade av mitt bröl. Ulrika tog med sig honom ner till mammas lägenhet. Termometern visade nu 38° och jag kunde gå ner med kroppen i badet. Ville ju inte föda ut honom i 42° varmt vatten. Fredrik fick absolut inte lämna min sida nu. Jag behövde hänga på honom prata med honom om hur jobbigt det var. Dom här värkarna däremot var otroligt tuffa och starka! Hela kroppen togs över av något annat som absolut inte gick att kontrollera. Inget jag kunde andas mig igenom eller flämta mig igenom. Jag bara brölade! Jag försökte hålla emot för att jag ville att det skulle gå lugnare till i min kropp. Jag hittade ingen riktigt bra ställning i vattnet. Såg att Marietta kom för att hennes bils strålkastare reflekterades i fönstret. Men hon kom inte in genom porten och Fredrik fick absolut i n t e gå iväg för att öppna.

Han ringde Ulrika och bad henne öppna. Sagt och gjort! Marietta kom och försökte lyssna av barnets hjärtljud där jag satt på knä i poolen och lutade mig över Fredrik som satt på huk på golvet utanför poolen. Två krystvärkar senare var han ute! Jag upplevde detta sista skede som så otroligt starkt och kraftfullt som jag inte kan minnas att mina tidigare förlossningar har känts. Kanske det berodde på att allt gått så snabbt eller var det för att han trots allt vägde nästan 4,5 kilo?

Det var en otrolig förlossning när han kom till världen den 1 dec 4.30 på morgonen i en pool hemma i vardagsrummet i stearinljussken. Efteråt låg jag kvar i vattnet och beskådade underverket som bara låg och tittade med lugn blick. Han verkade vara så nöjd. Fredrik klippte navelsträngen efter ca 30 minuter då den slutat pulsera och jag steg upp. Ulrika kom upp med båda barnen och dom var jättenyfikna. Fredrik fick hålla honom medan Marietta kollade om jag brustit något då jag tyckte att det sved lite. Det var endast en ytlig liten bristning. Helena fick hjälpa mig ut med moderkakan medan jag stod i duschen. Den hade släppt men jag ville/orkade inte krysta ut den.
Den var också stor vägde 760 gram. När det var klart och jag hade kissat så åkte Marietta och Helena hem.
Dom skulle båda jobba lite senare. Hårda bud för dagens hembarnmorskor!

Såhär i efter hand kunde förlossningen få ha tagit lite längre tid så att jag hunnit med poolen mer. Sitta och vara i den under öppningsskedet. Men duschen är nästintill lika bra.

Undra om det blir någon 4:e någon gång ?

Catherine

Jag valde att ge honom ett namn som var kopplat till vatten. Troy betyder ”water soldier”.