Gör ett informerat val!
____________
____________
____________
____________
Sätt in din egen födelseannons
____________
Hemmafödsel med Eld och
Vatten!
Vi hade pratat om våra framtida barn ganska ofta, jag och Jacob. Men planerade det lite senare eftersom vi precis startat vårt företag och är ganska unga 23 och 20. Men barnet ville komma lite tidigare ”än senare” och så fick det gärna bli.
Vi driver ett hälsohem/kursgård jag och Jacob där vi tar emot gäster oftast för 12 dagar. Dessa veckor kan bli väldigt intensiva då vi gör allt själva: Föreläsningar, lektioner, 3 måltidsbufféer per dag, Qi-gong, Yoga, meditation och promenader, måndag som lördag, 12 timmar i sträck. Men ändå ett helt underbart arbete då vi jobbar hemma på vår egen kursgård. Vi äter och serverar en 100% Levande Föda som är speciell råkost så barnet fick sin grund av endast rena råvaror, redan i under graviditeten.
I vecka 8 träffade vi barnmorskan Diane Sjögren på Vidarklinikens MVC. Att vi valde ett alternativt MVC var en självklarhet för oss båda. En stor anledning till det är att vi äter en annorlunda vegankost, Levande Föda, en annan var att jag som alltid vill ”bestämma” helt själv över min kropp och graviditet. En självklarhet var också att vi skulle föda hemma, i lugn och ro. Vilket alla våra nära och kära var starkt emot. Iska, rädsla och skrämmande propagande fick vi ofta höra men gjorde oss bara mer säkra på det mest självklara: Att vara hemma och föda på den mest tryggaste och finaste platsen!
På vår kursgårdsinvigning och vår midsommarfestivalsdag -06 hade vi nu 2 överraskningar att berätta. Den ena var att vi förlovade oss och bara det chockade en del. Den andra stora överraskningen var att vi väntade barn. Alla 65 gästerna, om de kände oss eller inte, blev det tårögda med många glädjerop.
Veckorna passerade fort och väntan var stor efter att känna de första sparkarna. Ultraljud var helt otänkbart för oss då vi vet att det påverkar starkt och vill inte utsätta vårt barn för något onaturligt. Dessutom var jag känslig bara något rörde vid min mage.
Ibland på kvällarna fick jag nästan lite skuldkänslor att jag knappt haft tid att tänka på barnet för att dagarna varit så intensiva. Men när äntligen de första sparkarna kom så kom barnet i första hand. Oj vad härligt det var att känna de små buffarna, världen stannade av en stund varenda gång. Jacob kunde också känna buffarna. Vi köpte en tratt och lyssnade efter hjärtljud. För mig var den för kort för att lyssna så vi gjorde en förlängd variant gjord av en lavemangslang fastsatt på tratten.
Vi hade länge tänkt föda själva utan barnmorska men i 7:de månaden träffade vi Agneta Bergenheim som visade sig bo mycket nära oss. Hon kändes mjuk och behaglig och när hon lade händerna på magen var den avlappnad i jämförelse med de få människor som fått känna på magen, då den alltid blivit hård och spänd. Barnet fick bestämma och vi valde att Agneta fick ta del av vårt födande. Agneta hade dessutom en födelsepool som kändes helt rätt för oss.
Graviditeten syntes inte så mycket då jag alltid varit slim och smidig i kroppen. Jag kunde bära nästan alla mina kläder under hela graviditeten. Magen följde den minsta kurvan hos Diane på MVC och jag kände mig pigg och lätt i kroppen, arbetade på som vanligt medans barnet sparkade glatt under hela resan.
Barnet var beräknat till den 20:de Januari men nog kom barnet tidigare då jag kände det på mig i hela min kropp. Fortfarande var magen inte så stor då en av vår kursgårdsgäst trodde att det var 4 månader kvar när det egentligen bara var 3 veckor kvar. Vår sista kurs slutade på julafton så huset blev lugnare då och vi förberedde oss inför födelsen med vila, promenader och som vanligt levande ekologisk mat.
På nyårsdagen kände jag annorlunda sammadragningar men jordemor Agneta sade att det bara var huvudet som trycker neråt. Jag blev nästan lite besviken och hade fått nog av väntandet. Allt var förberett och poolen var på plats. Vi provade den en kväll och upptäckte att varmvattnet bara räckte till ¼ av den stora 900 liters poolen. Det blev lite krångligt nu eftersom vi inte hade någon spis att koka vatten på (vi äter ju bara Levande Föda) men vi hade iallafall en liten elektrisk vattenkokare.
Vi hade en inneboende på vår kursgård som var från USA och lånade hans videokamera för att äntligen filma magen. Jag hade ju varit så lätt och pigg den hela tiden. Dessutom hade jag gått upp 5 kg, som var alldeles perfekt för min kropp. Vem skulle kunna tro att vi redan skulle börja föda den kommande natten?
Natten till den 8 Jan fick jag starkare förvärkar, dessutom oftare än vanligt. Jacob sover medan jag springer och kissar, dricker och vänder mig upp på alla fyra vid varje sammandragning. Kl. 03.00 började Jacob misstänka att det var något på gång när jag bad honom om en varmvattenflaska att lägga på magen. Eftersom jag under senare delen av gravidideten varit ganska rörlig på nätterna var Jacob nästan lite irriterad (som vanligt) på mitt bökande i sängen. Men efter ett par kraftiga flås satte Jacob igång med att förbereda födelsen. Det blev en värmande brasa i kakelugnen som vi hade precis bredvid sängen. Ljusen tändes en efter en och mellan Jacobs pysslande kom han springande till mig när värkarna kom intensivare med smärtlindrande massage.
Varken Jacob eller jag vågade riktigt tro att födelsen var igång men när vattnet gick kl. 06.30 som var alldeles rent och klart , rakt i sängen, blev vi väldigt övertygade om att vårt barn äntligen skulle komma. Jacob var snabb med att börja fylla poolen och jag han inte mer än att gå på toaletten förren krystvärkarna kom. Jacob ringde till jordemor som berättade att det kunde ta 24-48 timmar innan krystvärkarna kunde starta. Jacob var tvungen att slänga på luren då jag ropade att ”det börjar nu igen” när en ny kraftiga krystvärk kom . Efter den massagen kunde han ringa igen (nu var det bara några få minuter mellan värkarna) och kunde snabbt berätta att det var riktigt intensivt och vattnet hade gått. Agneta sa att hon skulle komma på stört.
Jacob hann bara några meter bort för att kolla till poolen för att sedan springa tillbaka och massera. Det var en massage mellan ryggkotorna, hela höften och sidorna, som varierades beroende på mig. Mellan varje värk kunde jag knappt sätta mig upp och andas innan det började igen.
Kort därefter kom Agneta så lugn, fräsh och finklädd med ett varmt leende. Hon kände om jag var öppen tillräckligt, då många rekommenderar att inte gå i poolen förrens man är minst 6-7 cm. Det visades sig att jag var helt öppen och huvudet var perfekt inställt. Det var en sån lättnad då vi inte var helt säkra på när vi kunde hoppa i poolen innan Agneta kom.
Poolvattnet var alldeles perfekt varmt då jag redan var varm av det hårda arbetet. Jacob hoppade i poolen tillsammans med mig medans Agneta satte sig bredvid på toalettstolen. Vattenytan räckte upp till naveln som räckte för att ge mig en stark smärtlindring. Smärtan jämförde jag som på en skala på 1-10 då det gjorde som ondast på 10 och bara kändes som ”tryck” på 1. När jag hoppade i vattnet gick det från 10 (som jag hade på land) ner till 2 (i vattnet/poolen). Det var verkligen en fantastiskt och enkel smärtlindring.
Det häftiga med att födelsen var de olika upplevelserna vi hade. Jacob berättade efteråt att vi satt där i vattnet tillsammans, tittades på varandra med varsitt leende mellan varje krystvärk. Detta har jag inte ett minne av, antagligen för att jag gick så djupt in i mig själv. Bara att Jacob satt bredvid. Detta bland många andra händelser under födelsen har jag inte samma minne av som Jacob, då jag var så djupt inne i mig själv. Jag har knappt något minne av att jag fick massage där i vattnet, som jag fick nästan hela tiden. Vi pratar fortfarande ofta om alla underbara upplevelser och skrattar åt dem som vi upplevde så olika.
Under krystarbetet i poolen hade jag hela tiden kontakt med barnet och kunde känna på barnets huvudhjässa. Det mesta arbetet var att försöka bromsa, för att jag hade en liten rädsla för att spricka om det gick för fort. Barnets huvud kom mer och mer ut med varje krystvärk. Jag lutade mig med en arm mot poolkanten och satt på huk medans jag krysta. Tack vare detta kunde jag resa mig lite uppåt och känna på huvudet hela tiden.
Den märkligaste känslan var då huvudet var fullt ute och spände, för att sedan rotera sig och hela kroppen kommer ut på samma gång kl. 08.47. Jacob tog handen bakom mig och förde fram den vackra varelsen till min framsida där jag kunde plocka upp barnet försiktigt. Navelsträngen var kort och räckte precis upp till min famn medans vi försökte lista ut ”vilken sort” det blev. Med försiktigt tittande upptäckte vi med förtjusning att det blev en hon. Hon ville amma nästa direkt medans vi satt där i det behaliga vattnet.
Agneta hjälpte Jacob med att förbereda klippningen av navelsträngen. Efter hon blev fri, guppade Jacob omkring med vår dotter i vattnet medans vi väntade på att moderkakan skulle komma ut. Den tog lite tid på sig men när den väl kom ut var den helt perfekt. Just nu väntar den inpacketerat i frysen inför att bli planterad under ett äppelträd nu till våren.
Vi vägde henne och hon hamnade på 2625gram och längden var 45cm som var väldigt perfekt för min egen kropp (160 cm lång) och för den lätta födelsen. Hon fick dessutom full poäng av jordemor när det gällde alla hål, hudfärg osv.
Det hela tog en 6 timmar och Jacob visade visade en säkerhet och styrka under hela tiden. Han berättade efteråt att han inte var rädd eller fick panik alls en sekund. Det är en självklarhet att Elvas kommande syskon också ska få uppleva en lika underbar, rolig, minnesvärd, fin och stark födelse hemma i pool.
Att vi valde att föda hemma har vi aldrig tvekat på eller ångrat en sekund på. Eftersom allt gick så perfekt har vi inte hört ett ljud från våra nära och kära om vårt väl genomtänkta val. Man tror att man oftast ska få stöd från familjen, när man gör något stort här i livet. Men de försökte bara visa sin kärlek och omtänksamhet genom sin oro, som vi vetat från början. Så om någon stöter på detta i livet, tacka dem för deras omtänksamhet och välmenande, och följ alltid din inre röst.
Några dager efter Elvas ankomst fick vår dotter namnen: Elva (skogsälva), Ebba (efter min kära farmor), Vita (latinskt namn som betyder ”Liv”), Nova (Latinskt ord för ”Nytt”).
Tack vår lilla Elva för att du är här med oss. Tack Älskade Jacob som är det bästa stöd jag någonsin kan tänka mig. Tack även till jordemor Agneta Bergenheim och Diane Sjögren på Vidarklinikens MVC.
Webmaster: Anne Sternbrink
Ansvarig utgivare: