hemforlossning

Denna förlossning skulle bli min och bara min!

Under min första graviditet var jag redan inne på idén med att föda hemma. Tyvärr var min sambo Fredrik inte lika övertygad. Så vi beslutade oss för att föda på ABC där jag även gick på kontroller och hann lära känna några bm. Det började bra och jag klarade av 6 cm hemma innan jag kände att jag ville ha mer stöd i mitt arbete. Öppningsskedet fortsatte i stark fart även när jag kom in och jag fick samma bm som jag gått hos ”so far so good”. Förlossningen slutade dessvärre en trappa upp på förlossningsavdelningen i gynställning med mycket folk och en hård läkare som drog ut min prins med sugklocka. När sonen låg på mitt bröst tittade jag upp mot min sambo och sa ”det här gör vi inte om”!

Och jag blev gravid en andra gång. Nu skulle det banne mig bli hemma! Jag talade mycket med Fredrik läste ännu mer och kontaktade dom 2 barnmorskor som skulle medverka i min förlossning. Jag kände mig mycket lugn i mitt val och tänkte att det skulle gå bra det här. Den inställningen ändrades dock mot slutet av graviditeten och jag tänkte och oroade mig en hel del om hur det skulle gå. Särskilt under utdrivningsskedet som inte hade fungerat sist. Skulle jag klara det? Jag läste allt jag kunde terroriserade Fredrik och mina vänner med min oro (allt detta behövde jag för att få ur mig en del av rädslan från min förra förlossning ).

Enl. ultraljudet var beräknad förlossning den 3:e februari.
Fredriks syster hade beslutat sig för att komma just då. Jag gissar att hon var nyfiken på det hela med en till bebis och att jag skulle föda hemma. Däremot kände jag att jag inte skulle kunna slappna av helt om hon bodde här. Det hela störde mig nog lite att hon skulle komma just nu.

Jag var mycket lättirriterad den senare delen av graviditeten. Så jag erbjöd Fredriks syster att hon kunde få bo och sova hos min pappa som har ett hus och att hon skulle få en alldeles egen avd och egen ingång. Hon var väldigt välkommen å komma och vara hos oss under dagarna men jag ville att hon skulle sova där ifall det startade under natten. Nu var det ju tyvärr så att hon ändå sov över hos oss. Hon stannade länge och det blev sent så hon sov över. Gud vad irriterad jag var över det. Fredrik fick ta all min irritation över vad jag tyckte var hennes lite respektlösa beteende. Den 10:e februari körde vi henne till Arlanda. Det kändes skönt och jag kände att mitt humör blev bättre. Jag sa till Fredrik att nu kommer barnet att komma bara för att hon åkt.

Vi åkte hem och gick och lade oss runt 23-tiden. Jag vaknade 7 på morgonen och kände att det hade börjat. Sa till Fredrik som hade hört mig stöna lätt några gånger att nu har det satt igång. ”Jag går upp och äter en god frukost nu” sa jag lugnt. Gör det sa han och sov vidare. Jag noterade att värkarna kom var tionde minut och jag åt en stadig frukost. Två mackor med keso och ost på, en stor tallrik med fil, start samt en skivad banan i. Jag kände mig mätt och var utvilad, ett bra utgångsläge för att orka med. Som Cayenne hade sagt vid ett möte: En förlossning är lika med en veckas jobb som skogshuggare! Så det gällde att fylla på fullt i tanken.

Efter frukosten gick jag och la mig på soffan (vår nyinköpta stora härliga bäddsoffa) och tittade på Oggy och kackerlackorna (tecknat som går på morgonen). Jag kollade klockan på tv:n för att ha koll på värkarna som nu kom var 10:e till 5:e minut.
Jag ringde min mamma för att förvarna henne om att det satt igång. Hon skulle nämligen ta hand om Jerome (våran förstfödde). Dessutom ville jag låna hennes nycklar så att jag kunde få tillgång till hennes badkar om jag kände för att bada. Hon bor bara några hus bort. Efter en stunds tv tittande väckte jag Fredrik och vi gick och la oss tillsammans i soffan.
Jerome låg kvar och sov i våran säng.
Hade kopplat på tensen och börjat använda den då värkarna tilltagit lite i styrka.
Jag ringde Marietta (min bm) runt 9-tiden och sa till henne att nu hade det satt igång. Hon sa åt mig att vila och att äta något det hade jag ju redan gjort men sa inget. Värkarna var starka nu men höll inte i sig så länge.
Jag la upp några stora kuddar på soffan så att jag kunde vila på alla fyra när det behövdes.

Vid ett kort tillfälle kände jag att jag blev rädd och sa så till Fredrik (nu fanns det liksom ingen återvändo).
Han lugnade mig snabbt med att säga att allt kommer att gå bra och gav mig en kram.
Sonen vaknade av mitt stönande. Jag ringde mina föräldrar och sa att nu fick dom komma och hämta honom.

Min mamma kom upp för att hämta Jerome. Hon frågade hur allt var och då började jag gråta. Jag gav henne en kram och kände mig liten igen. Jag grät lite mer och kramade om Fredrik.
Värkarna ökade snabbt i styrka så bara en halvtimme efter mitt samtal till Marietta ringde jag henne igen och sa att nu kommer dom tätt. Hon undrade om vattnet gått om det fanns skäl att bryta mot hastighetsbegränsningen för det var lite halt ute. Nej svarade jag det behövs inte. Hon skulle ringa och meddela Ann (min andra bm).

Jag ringde upp min mamma igen och sa att hon fick komma och vara här tills Marietta eller Ann dök upp.
Jag hade satt ut en plaststol i duschen som jag satte mig på för här behövdes riktigt varmt vatten över magen.
Jerome som älskar att duscha ville komma in i duschen med mig men som tur var kom mina mamma precis då och hon lämnade ner honom till pappa som väntade i bilen utanför. Jerome fick helt enkelt följa med honom till jobbet. Hon kom upp igen och kom in i badrummet med en kall trasa som hon baddade mitt ansikte med. Guu, så skönt det var! Fredrik var lite uppe i varv så mamma sa till honom att ta över och sen gick hon ut ur badrummet.

Fredrik baddade på, gav mig dricka och var ett skönt stöd. Jag tog en värk i taget och brölade mig genom dom. Det hjälpte mig mycket. Eftersom vi bor i lght så önskade jag mig verkligen en förlossning under dagen och så blev det. Inga andra grannar var hemma. Jag hade varit lite orolig för det. Jag såg till att jag kissade så mycket som möjligt så att inte blåsan skulle bli för full och va ivägen.

Jag kände barnet vid två olika värktillfällen hur huvudet med kroppen roterade sig neråt och ut. Jag var verkligen med i födsloarbetet men samtidigt närvarande och medveten av allt som hände runtomkring också. Det var en sån otrolig känsla att bara följa med vad kroppen ville och sade åt mig att göra. Jag gissar att jag satt lite under timmen i duschen kanske 40-50 minuter. Sen så kände jag att jag inte ville sitta längre värkarna hade ändrat karaktär och jag behövde hänga på Fredrik och se honom i ögonen (hade suttit med ryggen till i duschen).

Stackars Fredrik, jag bokstavligen hängde runt hans nacke men å andra sidan är han både lång och stark.
Jag ville att han skulle klä av sig lite. Jag var ju helt naken och han stod där i full mundering.
Han slängde av sig tröjan. Nu kände jag att det var krystvärkar som kom. Precis då hörde jag mamma ropa ”nu har Ann kommit”.

Hon kom in i badrummet satte sig på huk och tittade upp på mig med ett leende, precis då hade jag en stark krystvärk och OOOooaaade på. När den var klar så log jag tillbaks och sa Hej! I nästa värk sa jag det känns som om jag ska bajsa på mig. Det ska kännas så svarade Ann. Jag tog mig ut ur duschen och prövade sitta på toalettstolskanten. Samtidigt lyssnade Ann av hjärtljuden och sa att det var en trött bebis där inne. Så det var bara att krysta på. Efter ca tre krystvärkar ville jag ut ur badrummet. Vi gick in till sovrummet och jag prövade på knä i sängen men det kändes inge bra. Jag kände att huvudet åkte ut en bit och sen in igen. Klarade av tre värkar i sängen sen så ropade jag ”Ann hjälp mig”. Jag kan inte svarade hon du måste ta i nu! Jag ställde mig på golvet gick ner på huk och Fredrik höll i mig bakifrån (han krokade tag under mina armar). Krystade två gånger. Nu såg dom huvudet och jag hörde hur Fredrik skrattade och sa ”jag trodde inte att det skulle gå så fort!” I den vevan kom precis Marietta. Jag sträckte mig efter hennes hand, mamma kom och ställde sig i dörröppningen och hejjade på mig. Fredrik sa ”Släpp allt Catherine” och ut kom han. Lite medtagen var han men allt var ändock bra. Det hela tog strax under fyra timmar tills han var ute. Och denna gången kände vi, det här gör vi om va?! Vilken skillnad från förra förlossningen vilken aha upplevelse! Det är såhär en födelse skall vara!

Marietta och Ann lämnade oss ensamma och vi låg i sängen i 1 timme och försökte samla ihop oss efter det otroliga som just hänt. Sen kom dom in till oss igen och jag gick in i duschen medan Ann hjälpte mig att lirka ut moderkakan ur mig. När den var ute kändes allt så himla skönt. Allt hade gått så bra och jag behövde inte sys något och dessutom blödde jag nästan ingenting.

Vikt 4,1 kg, Längd 53 cm

En riktig drömförlossning …